Varning för ett till långt inlägg vänner

Norge var huuuur himla fantastiskt som helst :) se bilder FB ;) vart en lyckad resa, även om jag hade önskat lite mer vandring istället för fiske, vart helt tvärtom. Men sedan blev jag ändå erbjuden en vandringsresa till Abisko helgen efter (som jag för den delen var tvungen att tacka nej till i sista sekund), så det gjorde väl inget att jag vistades mer ute på havet än uppe i bergen ;) Avstod dock lördagen för att bege mig ut på havet, och tog en vandring med vovvarna istället i fiiiiina Lavangen! Träffade lite nytt folk som bjöd på picknick på en äng, som i en saga! picknicken bestod självklart av vin, öl, norsk sprit osv... men picknick som picknick. Så när gänget ringde och sa att dom fått soppatorsk, mitt ute på havet, så kände jag mig hyffsat handlingsförlamad! jag tänkte göra en insats och knacka på första bästa hus och be någon norrman om hjälp, men i samma sekund så ringde dom och sa att dom fått stannat en båt som passerat, och det löste sig alltså... Men annars var det verkligen kanon! allt var 10-poäng.

Så i helg, istället för Abiskoresan, har jag för första gången på säkert 2-3 månader (och innan dess ääään längre sedan), haft en oplanerad helg, så till vida planerad att bara vara hemma och inte göra ett skit! Och varför i hela friden har jag varit så dum och inte gjort de oftare? Där snackar vi en fulländad helg! Mera såna, tror till och med jag slår slag i saken nu till kommande helg! Kom på, att förra "vinter-vår-terminen" så hade jag inte en enda helg som var oplanerad. Alla helger till typ sista juni var planerade... helt sjukt! Och sedan har jag varit borta varenda helg (förutom denna som just varit) sedan jag fick semester i början på juli (förutom den uppbokade kräftskivan, som ändock planeras som en planerad helg). Vart tog mitt fridfulla liv vägen? Och allt detta har jag skapat på egen hand. Duktiga jag. Nu ska jag ändra på mina prioriteringar, mitt liv, mitt schema, och får sålla bland guldkornen och ge alla lite av mig istället för allt till alla :) För- och nackdelar med att umgås i ett sånt stort gäng! och speciellt när man är nära vänner med så pass många... Men som sagt, vissa vänner vet man att man bara har där, man kan ringa 1 gång i månaden, eller helt plötsligt 20 gånger på en vecka. Allt är som vanligt, och det känns aldrig som man varit borta ifrån varann :) en del vänner är man jätteberoende av, och måste ha en dos av varje vecka, vissa varje dag :) vissa anförtror man sig om ALLT till, vissa får man ta stöd av som kan se och säga saker som man behöver höra, och inte som man vill höra. Som sagt, alla är dom guldkorn, men på olika sätt :) och även fast jag stormtrivs med att ha planerade helger, rehab-helger i stugor, resor till uteliv, skivor, middagar, shopping, filmkvällar, stugliv, fjällsliv, så saknar jag helgerna med att allt bara ligger på is... meeen, det är varmt välkommet tillbaka! Vardagarna är uppbokade, tis-fredag nu, för Idol i någon av tjejernas hem, men det är enbart nöje! :)
Jobbar på som vanligt. Har haft en ohyggligt jobbig vecka förra veckan, eftersom jag är en dramaqueen, hysterisk dödsångestfylld person, och Ebba har vistats i Turkiet. Det vill säga att jag såg planet krascha i förväg, jag såg kidnappare på turkiets gator, och jag hänvisade mina tankar till filmen Taken eller Traffic varenda dag... Jag måste söka hjälp. Men pigan kom hem, oskadd och lycklig, och jag kan äntligen andas ut. Men vad jag förstår, så är jag bara en fis i rymden av alla som drabbas av dödligheten när man får barn, och än värre när man börjar tänka på maktlösheten angående sina små knodd. Herregud. Har skrivit om det förr, men första gången man älskar någon sååå myyycket mer än sitt eget ego, så är det när man får ett barn. Syskon, föräldrar, kusiner jämförs ändå bara med jämnställd kärlek, men som man älskar sitt barn, älskar man ingen annan. Tro mig :) men jag älskar mina syskon, föräldrar otroligt mycket men allt annat vore bara konstigt. Så min dödsångest får jag väl leva med resten av mitt liv. Bara att vänja sig.
Nu ska jag krypa ner i min säng. Kikki och Cam är i Björkliden och vandrar, akta er för björnar! snart VOOLBEEAAT i Luleå. Hotell, tåg, middag, biljetter, 10 personer.. allt klarrrtt! Kommer bli askul, tror jag!
Hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0