petrasjaa

"Tanken slog mig på hur avundsjuka folk faktiskt kan bli, ni vet så där att man inte kan unna någon annan lycka. Att man vrider och vänder andras åsikter på lycka till det negativa och bortser från den smula ironi som ligger bakom allt. Hur man från ena örat till det andra, hinner förvandla en hörsägen till en sanning, som dessutom har tiodubblats från den verklighet som först skapades. Hur vissa vill föråldra sig själv med vishet och en attityd som får en att se präglad och prålig ut - utåt. Men invändigt så finner man trots allt - den där osäkerheten och avundsjukan gentemot andras lycka, andras rikedom och andras ägande. Hur vissa ena stunden är så trevlig, förstående, djup, vuxen, klok till att sedan vända kappan och motsäga allt som just sades, till ett annat öra. Det andra örat fångar upp en helt annan bild än verkligheten, för att vederbörande förvrängt allt och berättat sin version av hela förloppet. Hur folk och fä får en uppfattning, vägrar bryta den förrän den måste brytas då det införs en dialog, som visar sig vara helt normal. Hur ena personligheten inte passar in, eftersom personligheten söker något helt annat, något mer statushöjande - och därifrån anpassar sig till en nivå, som utåt är perfekt, moget och enormt vackert - men bakom lykta dörrar surrar, skrattar och växer in mer och mer i en åldersnivå på 14, där högutbildade människor sitter och värderar ett par Onlyjeans på tjejen som just passerade, eller hennes val av pojkvän, jobb, boende eller umgängesval. Där det yttre spelar större roll, än vilket skit man egentligen sitter och kastar rätt ut över förbipasserande folk på till exempel ett café kanske? Helt öppet fast ändå osynligt. Man blir så pass unika tillsammans där man inte kan unna andra lycka, att man tillslut knappt kan umgås med andra. Tillslut så finns det bara två, max tre personer som infinner sig i den slutna cirkeln, vart man är så perfekt utåt, högutbildad, finklädd med enbart märkeskläder och översmart, att man faktiskt inte klarar av att umgås med andra, och fram för allt inte kan svika det lilla umgänge man har, där man nervärderat allt som kommit omkring, och inte kan bryta cirkeln, att man helt enkelt får hålla sig undan, för att inte bli upptäckt för den personlighet som man faktiskt sitter på."