petrasjaa

Det tar emot, och man blir ju liksom lite nervös inför detta? Jag är traditionsenlig rätt ut i fingerspetsarna, och mina traditioner skapades för lääänge sedan på Sömmerskevägen 2. Därifrån har jag byggt upp den ultimata julaftonen. Hela släkten samlad, Kalle kl 15, middag kl 17, tomten kl 19. Det är något som står mig varmt om hjärtat. Och precis det vill jag att mina barn ska sträva efter, den där perfekta julen som man ser fram emot varje år. Inte det som tycks ha blivit ett enda åkande där man tvärsar hela samhället i ett kors!

Man ska hinna hoa God Jul till föräldrar, svärföräldrar, far- och morföräldrar och ändå har man dåligt samvete för att man inte räcker till. Det är först NU jag börjar förstå alla som alltid sagt, Vi firar jul hemma, trots att dom bara är ynka fyra personer, när man själv är van att fira hela tjocka släkten :) Det är verkligen jättemysigt att vara en stor klunga, massor av barn och det är dom tillfällen som alla verkligen träffas och umgås. Men dom sista jularna, tycker jag man har flackat omkring som dårar för att hinna med alla momenten. Det vill jag inte att Ebbas jul ska byggas upp på. Hon missar det där viktiga, väntandet :) Där sekunder blir timmar, och timmar är evigheter, den där förväntansfulla spänningen om att se tomten komma, få sina paket och äntligen bara slita upp papprena!

Istället för att dela upp julafton, så tänker vi nu istället välja att vara hemma, helt utan dåligt samvete (shit, det har man inte upplevt på 27 år tror jag!). Alla som vill, får komma och fira med oss, helt frivilligt :) men alla tänker förstås likadant, och ingen vill offra sin stillsamma julafton med att börja flänga omkring. Vilket är helt förståligt! Jag är ju precis där nu, jag också, efter 27 härliga år på vandrande fot 24 december :) Så istället för att känna ånger och samvetskval, vart ska vi vara, hur gör vi alla föräldrar och mor- och farföräldrar tillfredställda, så har vi valt att bara vara hemma. Satsa på att Ebba ska få sig en julafton som är perfekt, och sedan fortsätta våra nya traditioner, och försöka få dom gamla som gatan så att Ebba när hon får sina barn, kan känna likadant. Julafton ÄR viktig och traditionsenlig, mysig och fram för allt stillsam ;)

Jag har ju alltid ånger över att Ebba är enda barnet, jag liksom tycker synd om henne. Bara för att jag själv växte upp med att vi kryllade av ungar på julafton. Men heeej, det är ju bara JAG som tycker synd om henne - hon bryr ju sig inte ett dugg! Det är ju det hon är van vid, att vara ensambarn i våran familj.

Victoria har blivit stor, Robin är stor... Man får vänta tills dom börjar producera smått istället :) även fast jag HOPPAS att det är många år bort! ;) den som borde bli näste man är väl Sofia! Så  har hoppet uppe att inom 5 år, men helst max inom 2 ;)

Men snart så är dom ju faktiskt två i alla fall <3 Nästa jul, är det två barn som ska springa omkring här :) ofattbart!

Jag är pirrig inför julmaten, fram för allt. Tjälknöl, julskinka, köttbullar, revbensspjäll, prinskorvar, efterätter... ja you name it!

Både Camilla och Kikki har också valt att fira sin julafton hemma, så antar att vi får vara jour varandra, påminna om köttbullarna, skinkfrestelsen och alla andra delmoment som är döviktiga för att lyckas. Man ska kanske inte vara så noga, men mitt krav är bara - PERFEKT. Bra start! :)

Jockes bror kommer hem från Kalmar, och Jockes mamma ska också fira här med oss. Men från att vara hela släkten, så kommer det kännas fattigt med att vi är så få :) Men jag tror det kommer bli jättemysigt! Absolut att föredra framför ett pressat tidsschema, där kl 16, kl 17, kl 19 och kl 20 är rödmarkerade och ögonen rullar på en.  Och jag hoppas att alla är belåtna och ingen ska behöva känna att man har dåligt samvete för att man inte hinner, eller räcker till, eller för att man själv också vill vara hemma och fira!

Jag vill verkligen motverka all stress som julen innefattar, god damn, man ska njuta, inte spricka av alla måsten! Våran släkt är verkligen schemalagda juletider, har vi alltid varit, medans andra släkter och familjer och inte är så noga. För- eller nackdel? Jag föredrar att man är MÅN OM JULEN! Jag skulle ALDRIG säga "det är inte så noga" hehe! Men det är jag det ;) Jocke är rena motsatsen, han är inte så noga! men jag har nog lyckats vända honom, julen är HELIG.

Man ska fira vart man vill fira! Inte vart man borde fira, för det finns inga bör. Ärligt talat så tror jag inget tar illa upp, förutom en själv som känner sig "dålig".

Så från och med julen 2011 - så skapar vi våra egna traditioner! Men det känns faktiskt skönt :) jag har ju med mig hela receptet i bagaget, även fast det är måånga år sedan julen var så där perfekt (när man var fullt tomtetroende och bodde på Sömmerskevägen), men kan jag bara ge en liten gnutta av den känslan till Ebba och blivande lillesyskon, så tycker jag att jag har lyckats :) Inte som det varit dom sista åren, med allt flackande, det måste vara ohälsosamt! Inte kan man väl trivas med det? Nää. Ta vara på julafton alla som kan :) Det ska vi göra!!! Massor av klappar under granen, god mat, fin juldukning (har shoppat lös på Hemtex!! hihi) och det är BARNENS AFTON! Även fast vi vuxna självklart myser ner oss i stämningen precis lika mycket :D

Så jag lyssnar på så många andra småbarnsföräldrar och tar konceptet i egna händer med att jag också strejkar detta flackande, och faktiskt gör min egna julafton :) Har vi blivit gamla, eller är vi bara less? :) Men det verkar som att jättemånga föräldrar/nyblivna föräldrar/flerbarnsföräldrar bara väljer att stanna hemma.

Sen får ni gärna ge tips på era rutiner :) för jag är amatör! fast ändå proffs ;) Om 30 år, när jag blivit mormor, då kommer jag kunna det här utantill!