Smattrar lite tangenter...

men äntligen ligger tösarna i sängen! lätt uppjagade efter en spökhistoria (som dom tjatade till sig) jag just drog! hehe. Jag är lite av en allt-eller-inget person, och ska det vara spökhistoria så tar jag ingen hänsyn. Då ska det vara skitläskigt, det är ju det som är begreppet med en spökhistoria... man får inte mildra ut dem ;) Släckte ner lampan och drog för mörkläggningsgardinen, slog på en ficklampa. Jag kom på en bra, rätt från tomma intet, och började liksom leva mig in i den. Emilia är 9 år, Ebba 6 år. Den handlade kort och gott om ett hus som köptes av en kvinna, utav en mäklare. I huset hade det bott en karl, som man förmodade hade dött, för han hade varit försvunnen så länge. Ja, historien handlade om karlns kommunikation med kvinnan som köpte huset, hur kartböcker föll från hyllor, hur skrubbar viskade om att bli öppnade, hur golvet knarrade och hur iakttagen hon kände sig om nätterna... och hur hon i slutänden hittade mannen, som hon sedan kunde ordna en värdig begravning för. Hmmm... no shit, jag vet, det gick till överdrift, hade förmodligen räckt med den där "blodet droppar, blodet droppar...". Men kommer själv ihåg när vi var små, då var det en karl som var så jävla duktig på att berätta "sanna" spökhistorier till oss! jag kan dom utantill än idag, riktigt läskiga. Men det är ju sånt man minns ;)
 
Nu ville tjejerna sova med en tänd lampa, öppen dörr och gärna att jag tittar till dom var tionde minut! men de var det värt... berättade ju trots allt att spöken alltid är snälla, och dom vill bara kommunicera med en om dom inte har funnit ro p.g.a vissa omständigheter, som i denna story jag just körde. Han ville bara att man skulle finna hans kropp, så han fick en begravning.

Har haft Soffi, Victoria och Evelina på kvällsbesök. Vi har bara surrat lite, hängt i köksbordet, tömt en skål nachos, några praliner och druckit en hel cola z typ.

Haha, jag skrev de här inlägget samtidigt som jag blundade och vände huvudet bakåt för att min nacke dödar mig. Läste igenom det och inga större stavfel trots allt.. jag vet, vi sekreterare är grymma, och använder alla fingrar när vi skriver och tittar inte på tangenterna och skriver sjukt jävla fort (det smattrar utan uppehåll)... jag vet, så jävla duktiga är vi! men det är väl det enda som vi kan? plus stava jävligt svåra ord, latinska och vet de svåraste svenska orden också, hur dom ska stavas... trots detta, så använder man ofta dom istället för dem i bloggen. Men man vill ju inte verka gammelmodig, det är ju trots en blogg. hehe.

Det blir att tillbringa natten på en luftmadrass =/ men får la slå på en bra film och hoppas på att jag får en lång sovmorgon imorrn :) förmodligen inte... nighty 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0