Funderingar

Åh äntligen en ny dag! natten är klanderfri faktiskt :) Har fått den sömn jag behöver, och det tackar jag för!
Nu sitter jag och väntar på att Jocke ska komma hem med lite utrustning, för sedan sticker han och Ebba på Dundret och åker ur nyvallan ;) Hehe.
Medans får jag väl passa på att boa här hemma och kanske ta tag i svinstian downstairs. Om jag ids ;)
Idag ska jag träffa Hanna - hög prioritet! Igår orkade jag inte med att träffa någon på kvällen som sagt. Bara låg i mina jävla fula mjukiskläder och gjorde inte ett jävla skit. Men idag! Gud förbannat, hon åker ju tillbaka till Kalmar snart :(
Sedan ska jag ta mig ut på middag ikväll igen - hos Anne. Hoppas hoppas att jag känner mig alert :) Är faktiskt dödsjobbigt att sitta och socialisera om man inte är på humör och är sådär gråblek i hela ansiktet, ellerhur? :)
Inatt har jag haft dom allra första "riktiga" värkarna! :) :) :) Allt före det, har varit klart förvärkar av karraktär Braxton Hicks, utan tvekan. Luuugn, dom är rätt så oregelbundna, så ingen ide för oro ännu. Men känns skönt att veta på något sätt, att kroppen börjar ta fördel av all lång förberedelse med alla Braxton-sammandragningar och förvärkar till att faktiskt utvecklas till riktiga, härliga hugg-i-ryggen-knäck-mitt-skelett-bli-skitnödig-värkar - för att tala klarspråk. Jag börjar få smått panik, även fast längtan och kärleken till det nya livet är enormt stort, så vet jag också att mina glansdagar är över strax. Alla vet ju hur första året är, för att inte tala om de absolut första 6 veckorna, och därefter det första halvåret! Sen får vi givetvis se vad det blir för kaliber på barnet - kan förmodligen inte få en till ängel som sover hela nätter redan vid 6 veckors ålder, tjock och go, som livnär sig på min amning helt och hållet i 8 månader, som aldrig är vild och som börjar prata väldigt tidigt - en lillgammal jänta med andra ord :)
Jag har sagt lite ironiskt att detta kommer bli den arga lillasystern, som petar ärtor i näsan och målar på tapeterna, för att sedan rymma så fort man kollar bort - precis som jag var när jag var liten. Bulldog-stuk som kastade småsten på granntanten. Jaa, som sagt, spänningen är olidlig, vem är du där inne? :)
Kanske är det ju en lillebror :) <3

Nu ska jag sluta drömma och börja min dag! Först påtår! KRAM TILL ER

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0