Tjaah!
Det är som tusan! Känner mig fri som en fågel, kan springa på stan, utan att en enda värk hindrar mig!
DET ÄR JU NU NI ÄR VÄLKOMNA VÄRKAR! Bite me!
Eller ja, det är väl att ta i? Min kropp spöar mig varenda timma med värkar, ont i skelettet, ryggen, benen. Men framförallt känns det som att man har en handboll med vikt av ett bowlingklot dinglandes mellan benen. Hehe!
Idag har jag mött TVÅ stycken som sagt: "du har ju bara mage!!!" och "du som är så smäcker och smal". Det sistnämnda från en läkare.
Man bah hallå och vickar lite extra på rumpan med ett leende till öronen. Kan ju lugnt säga, att så mycket som jag gått upp i vikt under denna gravve, det är typ mer än en tredjedel av vad jag egentligen väger. Inte bara typ en tredjedel, det är MER än en tredjedel. Ni hajjar? Groteskt. Men det är klart, vet man inte hur smal jag vart från början, kanske det är lätt att tycka att jag är normalstor nu ;)
Jag har verkligen prioriterat lugn och ro, och lyssnat på min kropp före allt annat! Det har liksom inte funnits någon vits till att försöka hålla sig i form, intresset har inte funnits, och hur jag än hade gjort, så hade jag ju inte blivit smalare ;) vilket jag absolut inte hade velat heller! Fan, jag är ju gravid trots allt, låt kilona flöda! Ge mig ett halvår, så är jag tillbaka vart jag började, det lovar jag ;)
Nog pratat om kroppen! Det som är inom mig däremot, hade jag kunnat skriva en hel kärleksroman om.
Och jag bara längtar att få se hur Ebba blir som storasyster <3 hon kommer vara den bästa av alla storasystrar! Helt hundra!
Nu har vi snart plöjt igenom hela första säsongen av SoA. Grymt bra serie (jag vet att vi är lite efter;)). Men jag är verkligen ingen som plöjer igenom eller gillar serier! Fristående program/filmer, thats my cup of tea. Men nu har det ju verkligen varit läge att starta upp en serieföljning, när man liksom kan se 10 timmar på raken utan att
bli avbruten :) Och den är ju jävligt bra.
Astrid har stannat hos min mamma nu. Och som man saknar. Hon är min trogna gravidkompis. Astrid har blivit skendräktig och laddar för moderskapet just nu. Hon vaktar mig, är mig i hasarna 24/7, vill inte gå utanför dörren om jag inte följer med, ligger på mig, bredvid mig, luktar på mig, tittar på mig... Hon fattar nog att något är på gång. Fräsigt!
Tack och adjö hörrni! Har en fullspäckad dag imorrn, efter att jag sovit ut till lunchtid MINST.
Kommentarer
Trackback
