Trettondagen
Gårdagen gick fiint :) Orkade med middagen, trots att jag efter efterrätten direkt intog soffan och vilade, hehe! Skjutsade sedan Ebba till Tilde, där hon ville sova över :)
Ebba: - Mamma, det värsta med att sova över, vet du vad det är?
Mamma: - Näää??
Ebba: - Det är att man har mammalängtan redan när man klivit ur bilen :(
Mamma: - Men du kanske skulle tänka på att du inte borde sova över då?
Ebba: - Men det är ju just det där när dom frågar och säger "snälla"...
<3 <3 <3
Vilken härlig morgon det har varit! Jag är HELT ENSAM hemma. Jocke är ute någonstans med skotern, han var i alla fall spårlöst när jag vaknade på morgonen. Ebba är som sagt hos Tilde. Bara jag och Astrid som är hemma. Och det är helt sjukt underbart faktiskt! :) Har druckit kaffe, ätit kaviarmacka, åkte til Sandviken och "släppte" Astrid (åhh guuud vad hon springer och har roligt) som går bakom mig hack i häl och frös, och ville hoppa in i bilen igen och åka hem. Så nu är vi hemma, Astrid ligger på fårskinnet, jag sitter i soffan med fleecetröja och mjukisbyxor, en kopp i handen och bara inser att jag älskar mitt hem! Jag verkligen stortrivs! De små toucherna av romantik, med ljung/gammelrosa färger passar mig ypperligt just nu, när man är lite sådär kärleksfull i sinnet, harmonisk och mysig ;) Fattas bara en stor bukett rosa rosor på bordet! Faktiskt.
Har haft en molande mensvärk hela natten. Så på morgonen när jag vaknade och insåg att jag var helt själv, fick jag verkligen för mig att "nu startar det här". Men det lugnade ner sig, hehe. Har ont så in åt h-vete i nedre delen av magen, och gissar att jag får stå ut nu de sista dagarna.
Igår berättade Jockes mamma Anne (barnmorska) för mig om hur ett snitt går till - som jag är livrädd för. Men när hon berättade om hela processen, från det att man liksom kommer in, till det att man ligger inne på sin BB-sal, så kände jag mig bara lugn och trygg. Allt man läser handlar ju bara om komplikationerna, inte om det övervägande som faktiskt är att det går hur bra som helst!
Hann surra en sväng på frissan med Linda Lindmark som också bara pratade gott om hennes snitt. Känns så himla ljuvligt att få höra nu i slutstriden. För jag vet hur bra jag mådde direkt efter Ebbas förlossning, hur fort det gick, vilken underbart lätt förlossning jag hade, hur vi kämpade, grät, skrek, men lyckades vara helt hel och välbehållen efter allt slit - 11 minuter enligt min förlossningsjournal låg jag i krämpor. 11 jävla minimala minutrar! Helt ofattbart. EDAn tog ju bort all annan värk, så det enda jag kände av var krystvärkarna, i 11 minuter. Fyra starka krystar och hon var ute. Men ärligt talat, att skita ut en träsoffa i 11 minuter, är liksom ändå det värsta i smärtväg någonsin. Men som sagt, allt var ju inte helt perfekt efteråt visade det sig, och trots den lätta förlossningen fick man lida skit i flera månader till och från istället. Antingen eller :)
Strax kommer Kikki hit, som ska få färga min fina utväxt. 1 centimeter på dryga 3 veckor. Det växer ju som ogräs! Sedan ska jag väl invänta att min dotter ringer och säger att hon vill hem. Ikväll blir det The Voice och kanske en god middag. Imorgon har vi skridskor på schemat, mys :)
Ha de gott!
Kommentarer
Postat av: Lina
Jag är avis på dig! Jag gick igenom ett helvete i slutet med sömn och rygg som krånglade. Men även om jag letade kroken i taket då längtar jag tills jag är där igen någon gång i framtiden. All väntan, det onda.. Ja, träsoffan genom arslet var ett milt uttryck, hemskt förjävligt ont men ändå önskar jag att jag får göra om hela karusellen! All lycka till er!
Trackback
